Jag är så imponerad! Och inspirerad, Stina Abenius - chefredaktör på Tara laddar inför marathon. Hon springer, ständigt och jämt. Sån vill jag också bli igen! Hon verkar så trevlig, har ett roligt jobb, fin man och son och springer, som sagt. Hon har precis skrivit en rolig bok som handlar om att bli 40 (tror hon är 44), den vill jag läsa! Det ju bara tre år dit, och jag måste jag komma på rätt spår.
När jag var yngre och bodde hemma så sprang jag alltid. Jag tog bara på mig gympaskorna och sen så gick jag ut och sprang till jag var slut en lagom runda på fyra -fem kilometer. Jag gjorde det när jag hann, och på känsla - "nu är det dags sa kroppen"- har inte sprungit på ett tag. Vi bodde nära en sågspånsslinga, med elljus så man kan springa även när det är mörkt och lite kyligt. När jag hälsar på mamma och pappa händer det nästan alltid att jag går dit, fast det blir ofta tre - fyra rundor idag(!) Det är så rogivande, avslappnande och skönt att veta/känna att man fungerar i hela kroppen.När dom gått bort, och jag inte kommer att åka dit längre kommer jag även att sakna den där slingan. Så är det bara.
Vart jag vill komma med detta?
Dags att anmäla/mentalt förbereda sig för broloppet nästa vår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar