Simple Minds - min hjärna!

Ibland är jag så där obehagligt nära...jag vet inte vad man ska kalla det för...slumpen, kanske? Eller ödet.
För inte så länge sen satt jag och funderade över min relation till Simple minds och hur oerhört roligt det hade varit att hört dom live, sittande (ett teckan på att man börjar bli gammal? konserter sittande, och gärna på söndagar, inte för sent) men inte i Sthlm på Hovet. Har stått längst bak i kön till Cranberries för många år sen och låtarna från no need to argue värmde varav jag kände mig lätt som en zombie i februarikylan. Allt för många tråkiga moment, alldeles för dyrt, vill inte göra om för vilket band i världen. Hursomhelst så loggade jag ändå in mig på Simple minds hemsida för att få information kontinuerigt (eller för att vara på den säkra sidan att i fall om att de kommer till kphmn ändå - önsketänkande, huja). Några timmar senare fick jag mitt första pressmeddelande därifrån! De kommer till Köpenhamn den 22 november, Falconet teatern. Är detta möjligt, tänkte jag?! Nästan så man blir....religiös, eller nåt. Det måste vara ödet, det är meningen att jag ska se dom, så enkelt är det. Å så kul! Sittande på en söndag, halvåtta, troligvis medelålders till mestadel svenskar. Ska gå på julskyltning först, och käka på Granola i Fredriksberg (de verkade ju trevligt) om det funkar (annars blir det nåt annat).