Facebook -killer!

...och the Sun hade värstingnyheten om The facebook- killer. En ung kvinna har blivit mördad av kontakt via facebook i England. De flesta är vettiga, vill man tro. Så icke!

Själv finns jag inte på facebook, av den anlednding att jag varit utsatt. Men personer jag vet (gamla klasskamrater etc) som frågar om de får "facebooka" mig då de ser  mig, vill se mig, som vän får göra det. Lustigt är att man får förfrågningar från människor man aldrig träffat eller känner, dessa säger jag givetvis inte "ja" till. Men man undrar ju, vad får dessa att kontakta mig?

Det finns en massa människor som är naiva. Det är ingen som hjälper någon annan. Man får klara sig själv, så det här med nätverk är jag skeptiskt inställd till - låter fint men i praktiken? Samarbeten finns/pågår hela tiden där det är ömsesidiga utbyten som båda parter vinner på. När projektet är klart, så rör man på sig - vidare. Idag handlar arbetslivet mycket om att det ska vara roligt, för alla vill ha kul på jobbet - för egentligen vill ingen vara där för att traditionellt jobba.

Jag vet inte hur många gånger jag i mitt liv fått frågan : Hur har du fått ditt jobb? Det är alltid nån i hasorna...och jag har aldrig haft nåt jobb! Jag kommer aldrig dit, hela tiden är det nåt jäkelskap. Och då är det inte så kul med facebook...de människor som gjort mig illa vill jag ju helt inte ska ha insyn i mitt liv för att fortsätta tramsa. Kärriärmässigt kan facebook vara en tickande bomb - om du jobbar med information/ kommunikation - avundsjuka personer kan ju lätt ställa till det - om de vill när de vet vilka du känner. Vuxna människor kan vara erhört barnsliga, de vet vi alla.