Nobelt pris

Jag har inte läst henne. Jag brukar inte ha läst nobelpristagare förrän de får sin tjusiga titel, det är då jag upptäcker dom precis som nästan alla andra. Det har varit så sen arla urtid, det vill säga tidig barndom för min del. Så vill jag gärna fortsätta att ha det. Gabriel Garcia Marques måste fått priset när jag var runt tio år och i julklapp fick Hundra år av ensamhet (Kärlek i kolerantid är inte att leka heller eller den jag håller för tillfället i min hand Översten får inga brev) Visst finns undantag, Doris Lesssing till exempel. Sedan Marques har jag haft tradition att alltid läsa nånting av den som får priset, om inte annat har jag sett till att önska mig det i julklapp (det är ju tacksamt för alla). Min personliga favorit under de senaste åren har varit Elfriede Jelinek och pianolärarinnan (2004), har inte sett filmen. Men jag ligger efter för turken  pallade jag aldrig med, hans som skrivit Snö men som jag inte minns namnet exakt på just nu(!)

Tidigt började jag läsa vuxenböcker, en av de allra första var PC Jersilds Barnens Ö, då var jag nio år gammal och satt ihopkrupen under sportlovet i soffan hos min syster på Ellstorp här i Malmö. Jag drogs till titeln, den handlade ju om barn och deras sommarlov - därför kunde jag lätt ta den till mig. När jag var runt 12 slukade jag vuxenromaner, det var allt från såpa som Lace som gick som tv-serie och Stephen Kings Varsel som jag fick i julklapp precis som Michael Endes Den oändliga historien (sållade bland gamla böcker för ett år sen och  råkade öppna den, och vad fanns jag? Jo, en autograf av Carola Häggkvist och sedan en som jag själv signerad där jag härmat hennes stil! Jag skrattade, vem hade inte gjort det, den måste vara sedan jag träffade henne i samband med släppet av Runaway skivan som bröderna Gibb producerade, inte hennes bästa för det är Much more-skivan, enligt min mening). Jag hade övergett Kitty och Whalströms röda serie för gott. Allt det här toppade jag med Frida och Vecko Revyn tills jag en dag fick upp ögonen för Okej - därefter inget stopp på mitt medieliv. jag har vait ute på villovägar då jag inbillade mig för ett kort tag att jag skulle bli inredingsarkitekt (fast jag skulle jobba på Elle! Ja, jag hade jobbat med media på ett eller annat sätt det kan jag svära på) sen waijlade jag en kort period då jag fick för mig att söka scenskolan men det verkade vara så jobbigt - jag skulle vara så fruktansvärt gammal när jag blev klar dvs 25, så hu nje så jag beslöt mig för att bli journalist istället. Inte alldeles konfliktlätt visade det sig vara...!