eller icke vara! Ann Herberlein skrev precis ett inlägg om detta på Sydsvenskans kultursida (nätvarianten), hon tror på förbundet. Och det gör väl jag också, det kan vara en bra form att leva i. Även om gapet till sambolagen idag inte är lika stort som det varit, det vill säga att om man levt tillsammans i fem år har man -om inte testament eller liknande är skrivet - rätt till hälften av boet/bohaget (rätta mig om jag har fel). Många gifter sig av ekonimiska skäl, rädsla för ensamhet, inte av kärlek. Vad som är rätt och fel är upp till individerna själva. Så här är min syn, jag är lite lätt crazy så jag tycker man ska gifta sig av kärlek - behålla separata ekonomier (underlättar allt) samtidigt dela på hushållsutgifter (hyra, el, tv etc) - visst man kan köpa gemensamma saker som bil och hus (men det bör ju tänkas igenom vad man vill med detta - detta bör man ha klart för sig när man slår ihop sina lådor - vill man inte samma saker i livet kan det bli svårt att kompromissa senare). Ceremonin enligt gamla traditioner, kyrkobröllop i vita/svarta utstyrslar tror jag är ute. Alltså äktenskapet är inne, men ceremini a' la kyrka ute. Vi söker nya vägar, där Gud inte är med fysiskt i form av kyrkorum, bara psykiskt i form av vigelförrättare (tillstånd ges av länsstyreslen) eller präst med nära vittnen. Dyra tillställningar med massor av folk är lite beige, man gifter sig inte för att inför andra manifestera detta - det känns som om det är som gjort för skilsmässa! En fest kan man ha ändå.
I november är det dags för Bröllopsmässa igen på Grand Hotel i Lund. Mängder av magasin görs i ämnet, men jag vet inte om innehållet är särsklit intressant. Det man söker är ett eget uttryck, det unika, finns kanske inte där men artiklar kan ge upphov till idéer/tankar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar