Vår tids Virginia Andrews

Jag har under veckan kommit fram att Stephenie Meyers vampyr-serie måste vara vår tids, alltså 2010-talets Virginia Andrews. Befann mig i en intervjusituation med tonårstjejer i 14-årsåldern i torsdags och dessa läste Stephenie Meyer - ja, jag tror det är utmärkt fjortis litteratur! Jag gillade själv den typen av böcker då, så kallade bestsellers med så galna historier ibland där man inte vet om det här är på riktigt eller inte. När man börjar upptäcka vuxenlitteraturen, vilket sker någonstans i den här åldern, dras man ofta till det som är lätt läst och säljer mycket - man utgår i från nuet skaffar sig en allmän diskurs om det som är "hett" dvs aktuellt idag. Senare när man blivit lite äldre, och beroende på människor man har runt sig, så vidgas detta och man upptäcker skönlitteratur ur ett icke populistiskt tillstånd. Virginia Andrews böcker, minns inte vad de hette "Lusthuset" bland annat, handlade om två unga syskon som hölls instängda på en vind och som blev kära i varandra. Tankarna var det samma kring fiktionen i de båda historierna  - man undrar hela tiden är det på riktigt eller inte. Inlåsta på vind och två syskon, knepigt. Precis så som man tänker om Bella och Edward i Meyers serie, som väcker frågor om själens fortlevnad efter död, människor som är avvikande och utsätter andra (jättehett ämne med tanke på dagens utsatthet). Alla dom här människorna har ju störningar på olika sätt men befinner sig ändå inom den så kallade normen - och enligt litteraturen mår de bra.
Ibland, rätt ofta som jag tidigare nämnt i bloggen, så överträffat verkligheten fiktionen. När media (ett par år sedan) berättade om mannen i Holland som höll sin dotter insatt och troligtvis använde henne som sexslav så tänkte jag bara på Virginia Andrews böcker som sålt mulit med det här snarlika temat. Det finns säkert fler böcker med den här intrigen, konstigt nog tog aldrig kultursidor upp detta och gjorde jämförelse med detta verklighet - fiktion för det var ett så bra exempel!
Jag tror, det här har jag inte kollat, men är säker på att de engelska Meyerutgåvorna säljer bättre än de svenska här i Sverige. Den kom på engelska i paper väldigt snabbt efter den amerikanska releasen. Jag tycker nog man kan säg att den känns väldigt amerikansk, den här serien. Och jag gillar det.
Jag skulle vilja läsa/se en bra intervju med Meyer, men den får jag väl fixa själv.

Fantasy är en genre som säljer jättemycket men som det inte skrivs så mycket om, den räknas inte som så fin. Tror det bland annast har med omslagen att göra, de har ju en egen form/stil som är enligt vår kulturella sfär får beteckningen billig och lätt ful då den inte är stilren på något sätt.