Svensk brottning 100 år

Det firas givetvis med historisk sammanställning av fakta om idrotten här i landet, en jublieumsbok utgiven av ett förlag som finns här i Malmö (som bara sysslar med att ge ut idrottslitteratur). Att ett sådant förlag fanns visste jag inte för en månad sen! Det är stort! Brottning är en sport som växt och förändrats så den kan vara läsvärd, har själv nyligen lusläst allt för ett reportage om kvinnlig brottningskultur. Den stora frågan som hänger i luften, som jag aldrig fick besvarad var att förbundet arbetar aktivt med att avsexualisera idrotten för det står i deras jämställdhetsförklaring, men hur - exakt vad gör dom i realiteten  - fick jag aldrig besvarat. Svårt att sätta fingret på, helt uppenbart.I Helsingborg finns en förening med bara tjejer som brottar, Hgb wrestling team. Jätteintressant. Själv har jag svårt för sporten, skulle min dotter komma hem och säg "jag vill börja brottas" kommer jag inte att bli lycklig. Varför kan jag inte svara på, men jag har några år på mig att förbereda mig (jag har inga barn än). Jag vill att hon ska spela fotboll!

Ett brottningsminne, mitt enda, tragiskt sådant: Träffade Mikael Ljungberg sommaren 1998 i tjänsten, fotograf Richard Nilsson på Bildbyrån i Hlm tog bilder som han sedan skickade till mig - som jag skulle visa min chef så att hon visste vem hon hade att göra med (jag visade aldrig den Richard, men har den sparad). Bildens motiv? Ljungberg är fintad, vi bryter arm på låtsas, och han ligger ner. Då var han världsmästare! Sen tog han ju sitt liv, och det var ruggigt. Då skämtade jag i all sörja över att först så knäckte hans första tjej honom... och sen den andra.. och sen jag! Det blev väl för mycket nånstans...att han var så mentalt svag!