Sofi Fahrmans skvallerbok

En sådan bok kan ju inte förvänta sig några upphöjda recensioner, bara varma applåder i masskultur-kylan. Den kommer säkert att sälja hyfsat bland unga tjejer i Sverige/Skandinavien i åldern 12-18 år, målgruppen är ju klar - det är ju fjortisar hennes Aftonbladet bilaga "Sofies mode" vänder sig till. Dessa ska ju också underhållas, och allt oftare får de sin litterära lust stillad i sådana här smaskig- och snackigheter skriven för deras ålder och inte vuxna. Roligt, roligt. Och det ska livet också få vara. Att byta titel till "Elsas mode" tycker jag är ett felval av förlaget, hon kunde lika gärna ha valt att kalla textsmeten för sitt eget namn dvs säga samma som bilagan "Sofie mode"  - fast nu i bokform - för det är ju vad det faktiskt är. Och det är ju egentligen ett konsstycke att göra en bildbilaga till boktext, det får hon en eloge för. Fast jag skulle rekommendera henne att ha valt något mer slagkraftigt, lite vassare! Om den nu ska översättas och hon ska bli "bestseller"-författare så låter " Elsas fashion" oerhört tamt utomlands där konkurrensen är stentuff, om jag förstår sockersöta Sofie rätt vill  hon gärna framstå/exponera sig som allt annat - men hon är långt ifrån vildkåta Victoria Slivstedt i panties. Tyvärr tycker jag att den är för lokal för att bli internationellt intressant. Kan inte låta bli att kommentera bild från Nöjesgudiens förra nummer, där hon har ett exemplar av Vattenmelonen (Marian Keyes) i handen! Plus dock för att hon erkänner ödmjukat att hennes litterära kunskaper är högst begränsade, att hon läser sånt som Stieg Larsson för att hyfast hänga med i den allmänna nyhetsdiskursen - annars är det mest korrektur av textsnuttarna i sin bilaga. "Elsas mode" påminner på något mystiskt sätt om Linda Skugges hopskrap av gamla dagboksanteckningar "Allra helst vill jag hångla med någon" men även om bokserien Gossip (som exempelvis varit bilaga i VR med lite samma målgrupp). Senast i mars gav P3-medarbetare Kalle Lind  ut en debutbok med titeln "Människor det är synd om" som påminner om en "Se&Hör" i bokform; kul, lite dråpliga historier snabbt ihopsatta, där han utnyttjar välkända människors exponering för sitt egna kändisbruk. Alltid nappar någon i försäljningsstimmet. Inte för att jag vill göra Sofie besviken, men planerna på att bli en ny Nora Roberts eller Danielle Steele ska hon nog ta det lite easy med. Och kanske borde hon egentligen koncentera sig på det hon kan bäst, nämligen kombinera plagg för yngre konsumenter. Men, men vi lever i möjligheternas värld och bok nummer två kan numera jämföras med skiva nummer två. Sägs att pressen är mer svårflirtad. Då krävs något mer - även om man har värsta reklamplats för sitt ego. Att leva på att hitta på stories med namedropping av kända människor känns tunn som affärsidé i längden. Men görs det på rätt sätt, rätt styrning i marknadsföringen, kan det finnas en plats på marknaden för ungdomslitteratur.Synd att det tar minst 10 år om vi vet slutresultatet. Låt oss därför glädjas åt nuet.