Ljumt med Olle

Olle Ljungström har ju varit med ett tag, upptäckte honom på den tiden då Lund var popstad dvs runt 92/93 och sedan dess har han fått följa med i min musikaliska, brokiga, spretiga, tokiga portifolio över personer som jag gillar. Sådana som det är inte bara roligt att lyssna på, läsas om, utan också se ibland. En del av alsterna från nya "Sju"var framförda med entusiasm, hans sjunde skiva som det är. Mot slutet visade han magen, med en tjusig tatuering där det stod Gud på. Man är ju lättroad, så visst det vinner han poäng på, stackarn som lever på magsårsmedicin. Annars är det alltid lika trevligt att höra låtar från en samlingskiva med namnet "Bäst", ribban är redan satt. Kan inte bli dåligt, bara bra. Och kul. Och det är väl så vi vill ha det, vi i publiken, som en lördagkväll sent i oktober beger oss till Kb för att konstatera att ingenting har hänt. Vi har bara blivit äldre, men det betyder inte att vi är gamla. Kan inte säg att det var avslaget, men glatt ljummet. Både på scen, i publiken och baren.