Berlin

Har en liten bit sten i en låda, från mitt första besök i staden. Det var sensommaren 1990, hade precis slutat gymnasiet. Vi, jag och min före detta bästis - vi hade glitit ifrån varandra under den tiden då vi utvecklades åt olika håll, tog min Fara (eget namn för Ford Fiesta) körde till Trelleborg och åkte över. I minnet hade jag alla tabloider jag frossat i om murens fall och ville uppleva lite av den feeling som speglats i artikelmaterialet. Vi kryssade mellan öst och väst och tappade bort oss, eller rättare sagt vi hittade inte tillbaka till vandrarhemmet. Istället fann vi en snäll tysk vid en busshållsplats. Han blev vår cicceron på mystiska klubbar i öst med hål i väggen till glassiga nattcaféer i väst - och det jag minns mest; besöket på en gayklubb! Det hade jag ju aldrig varit på förr, knappt hört talas om! Det här var nån special kikny variant för folk i latextdräkt. Och grova oranga overaller med nedvikta gummistövlar (serveringspersonalen hade detta). Roland som han hette jobbade själv i en bar, en gaybar - med värsta nätverket. Han har varit här några gånger, drog med mig på en regnbågsfestival. Jag har varit där tre gånger senare. Varav jag träffat hans fd pojkvän (det jag minns mest är hans badrum som även var kök och tvätt - han hade tapetserat väggarna med alminiumfolié). Rolands mamma tillhörde dom som "hamnade på fel sida" det vill säga i öst och inte i väst där familjen var. Hon gick iväg till arbetet men kom som sagt aldrig hem. Hon träffade en diplomat som tog henne och Roland till Australien, varav pappan flyttade till Belgien.
Var de här herrarna gör idag 20 år senare vet jag ej. Roland är tillbaka i Australien, det var där jag hörde ifrån honom sist. Han sa i ett mail, många år sen nu "I catch up with you later, some day". När man minst anar ringer det kanske på dörren!