Geatures and features

Var en snabbis på konsthallen i Malmö igår eftermiddag, var ensam där - nästan. Skönt.
Så besöket var snabbt avklarat. "All the little small things you say and do". Undra vad jag har för egenheter,
undra om där är nåt som stör. Har aldrig hört nån klaga, pika, kommentera. Inte mer än min röv, att jag måste träna - annars kan den växa;) Hemska tanke. Där var en tavla som tog upp temat nya sexuella beteenden, kärnfamiljen var är den? Somliga får kämpa attan för att få barn (tänker på min kusins dotter Sara som fick insiminera, andra som fryser sina ägg för de kan inte få förrän de är äldre), ytterligare andra har inte tid alls det vill säga de får inget bra arbete om de har, en tredje skaffar -men- det var inte meningen. Och så skaffar man ett till, och det var inte heller meningen. Och sen lever man som om det var meningen. Kom fram till att värre saker har hänt i nutidshistorien.

Med mig därifrån fick jag hursomhelst en svart liten pin med den kursiva texten i rött "your can never wear to much black". En sanning, utan modifikation - för min del. Inte för jag vet när och hur och var jag ska ha den men den passar bredvid en likdan med texten "beloved", förutom min pin från stadsmissionen och malmö ff.

Det är mest för att jag ska ha den. Ibland är det ju så. Att man bara ska ha. Även om det är junk!